livet och döden

det är som ett monster i min tankar jag önskar verkligen att jag bara kunde slapna av betemig som andra, a åt mig all råd "det känr inget till att tänka så" "det skulle aldrig hända" "det är helt normalt". men alla tankar spär på varandra och det känns verkligen som att dte borde vara si elelr så och jag vet tting ord kan ta bort det. bara jag själv men det kommer på kvällen och då är allt försent på dagar kan man resonera slåss med monstret, vinna, men nu är det helt omöjligt. varför hit och varför inte dit. Jag önskar att jag bara kunde se det klart lätt blankt enkelt sm alla andra. men det är svårt. och jag blir galen av mig själv. Det är dags att ta tag i mina dimoner, inte bygga på dom som jag tyvärr gjort i dag, nej minimera inte hitta på nya fucking vägar att må dåligt låta monstret vinna.

Jag ska vinna.

.